Så blev det genast mycket lättare att ta ställning i diskussionen om Lars Vilks usla teckning som visade profeten Muhammed som rondellhund. I samma ögonblick som Irans president Mahmoud Ahmadinejad öppnade munnen gjorde han världens muslimer en otjänst och förstörde för alla som vill föra en sansad debatt om provokationer, tolerans och fredlig samexistens. Precis som den galne presidenten gjort så många gånger förr. Även denna gång berodde allting på en sionistisk konspiration, enligt presidenten, som därmed än en gång spred judehat och intolerans. Mot intolerans finns ingen anledning att visa tolerans: Irans president är en galning och varje gång han angriper någon eller något så gynnar han bara den angripna. Denna gång gjorde han precis vad Lars Vilk ville: han gav dem som anser att muslimer är extremister som hotar demokratin vatten på sin kvarn. Med sådana ”vänner” behöver inte muslimer runtom i världen några fiender. Och med sådana fiender får man plötsligt nya vänner.

I fredags demonstrerade några hundra muslimer utanför NA-borgen i Örebro. Det var en protest mot att NA den 19/8 publicerade Lars Vilks teckning som avbildade profeten Muhammed som en rondellhund. Jag kan delvis förstå protesterna men tycker att det finns delar i argumentationen som jag inte kan ställa upp på. Jag tycker dock att en av demonstranterna, Minan Jomaa Zeaiter, satte fingret på den centrala frågan: ”Nerikes Allehanda kan visst kritisera islam. Det jag inte accepterar är bilden, som är kränkande.” Självklart är bilden kränkande, det var själva syftet med Vilks påhitt. Vilks grej är överhuvudtaget mest att provocera och skapa reaktioner – det klassiskt konstnärliga är liksom underordnat. Som Jan Guillou påpekar i en krönika i Aftonbladet (20/8) så gick tyvärr folk på Vilks billiga trick – det hade nämligen varit hur enkelt som helst att neka Vilks utställning för att han helt enkelt är rätt ointressant som konstnär. Att provocera kan vem som helst göra (Ingmarie Froman i SvD påpekar klokt att det bara är ett billigt trick han gjort), det svåra i ett samhälle (om man nu vill vara en del av ett samhälle där människor fungerar tillsammans) är att både uppmuntra en levande debatt och att visa respekt för andra.

Den brittiske (egentligen skotske) krönikören AA Gill är verkligen inte känd för att använda ett försiktigt språk – tvärtom. Men i boken ”The Angry Island” skriver han ett försvar till ”det politiskt korrekta” i språket, ”Political correctness”: ”How could you possibly find fault with wanting to put people at their ease – being polite and not offering unintended offence?”…”It costs nothing more than the thougt to change a word here and there, and the result is equally small but important. A term of address, an added politeness, doesn´t get enyone a job or a better house or an education or a free lunch, but it does indicate that the user is aware of those other things and that you want them to be better. Thet you want those whom you adress and talk about to be part of a pluralistic, addomodating, comfortable society.”

Är det så jobbigt att försöka tänka sig för innan man ritar en profet som en hund, och varför måste en konstnär som inte visar respekt hyllas och försvaras? När det gäller Vilks provokation och NAs val att publicera är det bara en fråga som jag väntar på ett svar på: kan NA tänka sig att publicera Vilks konstnärligt lika undermåliga teckning på en ”judesugga”? Vore det också okej som demonstration för yttrandefriheten? Bara för att man får säga vad man vill i en öppen demokrati med yttrandefrihet innebär det inte att man bör göra det. En sann humanist och demokrat försöker undvika att såra andra människor. Oavsett om det handlar om att rita ”judesuggor” eller Mohammed som hund. Yttrandefriheten är för värdefull för att klåpare som Vilks ska få förstöra debatten om den.

Det där med ledarskap är inte alltid så lätt. För politiskt förtroendevalda kan det komma som en överraskning att man förväntas leda andra på grund av sitt politiska engagemang. Men det är å andra sidan förstås helt omöjligt att åstadkomma politisk förändring om man inte är beredd att agera som ledare.

Därför är det så mycket mer intressant med den syn på ledarskap som den styrande högerkoalitionen i Örebro tycks ha. De säger att de ska utöva ett tydligt ledarskap men inleder budgethandlingen med obegripliga liknelser och illustrationer. De säger att de ska praktisera ett öppet ledarskap men fattar alla beslut i slutna rum utan insyn. Och nu senast verkar de ha lanserat en ny management-filosofi som bygger på att det är bättre att ha folk mot sig än med sig.

Det första exemplet var när Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) bestämde sig för att hålla ett tjusigt tal till rådhusets personal efter sommarledigheterna. Talet innehöll åtminstone tre beståndsdelar att notera:
1/ När han berättade att kommunen är dålig på att bemöta människor men att han faktiskt hört talas om en som blivit bra bemött. Undrar hur Stadskansliets personal i rådhuset tolkade det faktum att det enda exempel han tydligen hört talas om fanns på en helt annan förvaltning: med andra ord är rådhusets personal usla på bemötande…
2/ När han ägnade lång tid åt att berätta vad som inte ska göras i höst (budget). Kanske vore det bättre att prata om det som ska göras – till exempel hur kommunen ska styras?
3/ När han avslutade hela talet med att konstatera att allt kan gå åt helvete: om den amerikanska ekonomin svajar, om arbetslösheten fortsätter vara hög och så vidare. Då blir det inte roligt. Bra sätt att peppa personalen!

Det andra exemplet kom häromdagen när kommunledningen berättade att de skulle satsa 250 000 kronor för att köpa konsulttjänster som ska rädda miljön. Då förklarade Staffan Werme att man behövde hyra in någon utifrån eftersom kommunens personal (och politiker) tänkte för ”fyrkantigt”. Självklart återstår stora utmaningar för att ställa om Örebro till ett ekologiskt hållbart samhälle (det är ett av skälen till att s och v ville sätta upp tydliga mål om miljön i budgeten – vilket majoriteten inte ville…). Men att på det sättet håna alla de duktiga politiker och tjänstemän som i många år gjort Örebro till en av de duktigaste kommunerna i landet när det gäller miljöfrågor är faktiskt fräckt.

Men det kanske handlar om ett ”tydligt ledarskap”: kommunledningen kanske faktiskt tycker att de anställda är så dåliga att provokation är den bästa metoden för att få något att hända. I så fall så agerar de ju helt rätt. Det är ”Management by förolämpning”. Så vitt jag vet en helt ny management-filosofi.

Patrick Walker fick alltså sparken som tränare för ÖSK (finare uttryckt så gick han och klubben ”skilda vägar”). Jag tror att det kan vara bra för ÖSK. För trots att mitt hjärta hör till Hammarby IF så bryr jag mig om ÖSK; för Örebro som stad är klubben viktig (liksom andra elitidrottsklubbar i stan).

Och som Hammarbyare kan jag också berätta om att det ibland kan vara bra att bryta mot traditionerna (”vi sparkar inte tränare” – om jag minns rätt gick Lasse Sandlin på Aftonbladet ur klubben på grund av uppsägningen…): sist Bajen höll på att ramla ur allsvenskan sparkades Roffe Z. Ny tränare blev Sören Cratz (som jag röstat på som ny ÖSK-tränare på na.se – om han nu är intresserad) och tillräckligt många minns hur det slutade: 21 oktober 2001 blev en av mitt livs största dagar när Cratz ledde ett uträknat lag till klubbens första SM-guld i fotboll. Före säsongen 2001 tippade många Hammarby som nedflyttningskandidat (efter första omgången ledde Hammarby och jag sparade tabellen – tänkte att det var enda gången den säsongen vi skulle toppa…). Cratz förmådde mobilisera spelarna att prestera över sin förmåga. Ungefär vad ÖSK behöver nu för att klara sig kvar.

Men vad händer sedan då? Problemet med årets ÖSK-trupp är ju inte bara att Walker inte fick ut max ur spelarna. Problemet är större än så, och för Örebros skull skulle vi nog behöva fundera på detta – oavsett om vi är ÖSKare eller inte. Vad är det som exempelvis gör att Emra Tahirovic säljs för gissningsvis 15 miljoner ett drygt år efter att han skrämdes iväg från ÖSK? Och varför tycks så många talanger försvinna till andra allsvenska lag? Om ÖSK menar allvar med att tänka långsiktigt är det en del annat som bör diskuteras. Och även om jag inte är ÖSKare och även om jag inte brukar gå på vallen så ofta så är jag intresserad av den diskussionen.

(REV) Här är en uppdaterad sensommarlista över sommarens…
…oopsning: Örebros högermajoritet som ”inte prioriterat” att göra något åt att tekniska förvaltningen delar ut sommarjobben till anställdas barn. Trots att de tidigare lovat att göra det och trots att den förra kommunledningen gav förvaltningen i uppdrag att ändra på detta redan förra sommaren. Och vad är det som är så svårt?

…riksdagsryggrad: Riksdagsledamoten Eva Lena Jansson (s) som vågade kritisera att Göran Persson har kvar ett arbetsrum i riksdagen. Motiverad kritik som någon borde fört fram. Vilket Eva-Lena (självklart) gjorde, och vilket media (lyckligtvis) uppmärksammade.

…ta ingen mer skit: Emma Lidell som sa åt ”komikern” Peter Wahlbeck att han inte är rolig och han kan sluta när han skämde ut sig på SSUs kongressfest

…civilkuragigaste: (se ovan)

…sommarens mest välkomna paraplyanvändning: SSUarnas aktion mot nynazister i Örebro 11/8

…tal: Mona Sahlin i Almedalen (Botkyrkatalet i lördags hörde jag inte)

…mest frånvarande: ”alliansen” – man undrar vad elände de nu sitter och filar på när de inte ens orkar sätta på sig sina oranga t-shirts

…försvarar Sveriges färger i idrott: herrlagen i europacuperna – att alla skulle vara vidare i cuperna ännu i augusti var en överraskning (om Elfsborg är vidare efter matcherna mot Valencia är det en ännu större överraskning – fast en kul sådan)

…högt och lågt: Hammarby – spöar Kalmar, Malmö, svenskdödarlagen Utrecht och Cork men förlorar mot allsvenska bottenlag (ÖSK). Men det kanske var lika bra: ÖSK behöver både tur och poäng – Örebro behöver även ett allsvenskt herrfotbollslag

…argument mot jurgårdens if och aik: I en intervju i Kalmarposten fick arvskungen Carl XVI Gustaf frågan om han är aik:are: ”Så är inte fallet. Visserligen föds vi Bernadottar in i Solnaklubben, men i förtroende kan jag nämna att jag håller på Djurgården.” Bra argument mot båda klubbarna, således. Ytterligare argument (om det behövs): Fredrik Reinfeldt är jurgårdare liksom Loa Falkman. Robert Wells och Niklas Strömstedt är aik:are…